Av Johanna Järvstråt
Erichs Communications har i många år varit involverade i Almedalsveckan och hjälpt andra att synas och höras. Detta år var inget undantag och vår egen Göran Carlzon var på plats under veckan.
Göran, vad har din och Erichs Communications roll varit inför och under Almedalen? Återstår det något att göra nu när veckan har passerat?
– Vi har varit inblandade i flera Almedalsprojekt i år. Själv har jag bland annat varit projektledare för East Sweden Arena. Det är ett samarbetsprojekt mellan Region Östergötland, Linköpings och Norrköpings kommuner, Linköpings universitet och Östsvenska Handelskammaren. Alla parterna står inför en liknande situation, med förväntan om en kraftig tillväxt kopplad till Ostlänken. Det var mitt jobb att se till så att veckan handlade om rätt saker, skapa diskussioner som kan bidra till att vi blir lite klokare, engagera rätt personer och helt enkelt få ihop veckan till en helhet. En viktig punkt var att få alla att enas om en gemensam strategi. I vårt fall var det inte så svårt eftersom alla såg samma problemställningar.
– Svaret på den andra frågan är att det är nu arbetet börjar på riktigt. För alla deltagare gäller det att dra nytta av vad man lärt sig, utveckla kontakter man knutit och helt enkelt använda kunskapen för att göra ett bättre jobb. Nu i efterhand återstår också att göra utvärderingar, se hur väl vi lyckades och vilka lärdomar vi kan ta med till framtiden.
Men hur kändes det att efter all planering äntligen få vara på plats i Almedalen? Gick allting som planerat?
– Det var så intensivt med förberedelser på slutet, så jag hann inte riktigt känna efter. Det kändes ändå bra att vara på plats igen, som att ”komma hem” på något lustigt vis. Men den där riktiga myllrande Almedalskänslan kom först efter ett par dagar. På morgonen andra dagen fick jag besked om att talare till fyra olika seminarier var sjuka och inte kunde åka till Gotland. Med gemensamma krafter lyckades vi lösa alla fyra bortfallen, men det var tufft. Annars var det en blandning av socker och salt. Till vissa seminarier fick vi många besökare och till andra få. Det finns en hel del nya lärdomar att dra där.
Som favorithändelser nämner Göran East Swedens seminarium ”Den lyckliga staden” och när Per Schlingmann tittade närmare på regionens konkurrenskraft. Men även politikernas tal och medias roll i årets satsning fångade hans intresse.
– Media har verkligen tagit en oerhört stor roll i Almedalsveckan. Nu är de inte längre bara med och bevakar arrangemangen, nu är de i stor utsträckning själva arrangörer. I vissa lägen känns det nästan som att det mer blivit en ”medievecka” än en ”politikervecka” och det är både plus och minus med det.
– Själva Almedalstalen var också av lite annan karaktär. När det inte är valår så var de generellt sett tamare. Det var skoj att studera kroppsspråket hos partiledarna när de skulle ge känslor till de noggrant formulerade talen. Varken Stefan Löfven eller Anna Kinberg Batra var helt bekväma med detta, även om båda i övrigt gjorde helt okej ifrån sig.
Slutligen, vad tar du med dig från årets Almedalen till eventuella nya Almedalsprojekt nästa år?
– Det kvittar hur mycket man jobbar med Almedalen, man lär sig nya saker varje gång. I år hade vi till exempel byggt in en rejäl buffert i tidplanen, men ändå inträffade händelser som gjorde att vi hamnade vi i tidsnöd i slutet. Man kan aldrig vara för tidigt ute.
– En annan sak som jag inte riktigt upplevt lika starkt tidigare är hur mycket kändisnamn drar som talare eller paneldeltagare. En bra rubrik och ett genomtänkt innehåll är förstås fortfarande oerhört viktigt, men kändisfaktorn slog till rejält i år. Inte så konstigt kanske, för de mest intensiva dagarna arrangerades säkert fler än 600 programpunkter. Det innebär att en besökare vid en tidpunkt, när det är som mest intensivt, kan ha över 50 seminarier att väja mellan. Det gör också att jag tror att vi kommer att få se ett nytänkande hos många aktörer till kommande år. Alla letar nu efter ”det nya smarta sättet att ta sig an Almedalen”.